Jag heter Fanny Klang och är författare till romanen Sluten anstalt. För den blev jag tilldelad förra årets Robespierrepris. Just idag har jag den stora äran att få hålla tal till mottagaren av 2025 års Robespierrepris, som går till Andi Olluri, skribent, författare och aktivist.
Andi, du är född 2002 och ligger redan bakom en gedigen samling texter med mycket stor bredd. Som 21-åring skrev du boken Bortom Ukraina, du har publicerat ett flertal ytterst läsvärda texter i magasinet Parabol och du medverkar med en välskriven essä i Myrdaliana volym två, som kommer ut idag. Du ryggar inte för några ämnen och kan till synes skriva om det mesta som är relevant för vår samtid – allt ifrån hur snabbmatsindustrin och läkemedelsindustrin påverkar folkhälsan, till det svenska inträdet i NATO, som du så träffande beskriver som en anfallsallians.
Ett genomgående tema i dina texter är västvärldens och massmediernas dubbelmoral. Det mest framträdande exemplet, som du har behandlat i flera av dina texter, är hur kriget i Ukraina behandlats och porträtteras, jämfört med Israels folkmord på palestinierna.
Du har skrivit en mycket klargörande essä i Parabol, med en skarp analys av Dagens Nyheters dubbla måttstockar när det gäller just rapporteringen om Ukraina och Palestina. Du förklarar att den här uppenbara dubbelmoralen beror på ett enkelt faktum: Ryssland är fiende medan Israel är allierad.
Du skriver även om studentprotesterna i maj 2024, ett ämne som ligger mig extra varmt om hjärtat, eftersom jag själv var delaktig i tältprotesterna vid Stockholms universitet, medan du var i Göteborgs universitet. Även detta är ett solklart exempel på dubbelmoralen, den här gången från lärosätenas sida – de var mycket snabba att avsluta alla akademiska samarbeten med Ryssland, men när det gäller bojkott av Israel är det plötsligt inte universitetens uppgift att vara politiska, något som i sig kan tyckas djupt politiskt.
I dina texter visar du prov på klarsynthet, insikt och övergripande systemförståelse. Ett av dina mest grundliga verk hittills är ditt bidrag till Myrdaliana volym två. Där återfinns din initierade genomgång av de svenska mediernas medlöperi till Israels folkmord i Palestina. Alla som läser tidningen vet att mantrat att “Israel har rätt att försvara sig” har upprepats dag ut och dag in på de stora tidningarnas ledarsidor under de senaste åren. Men frågan huruvida ockupanter har rätt till självförsvar gentemot dem de illegalt ockuperar, lyser med sin frånvaro. I din granskning framkommer att palestiniernas rätt till självförsvar, palestiniernas rätt till väpnat motstånd, bara nämns i ett enda av 19 000 granskade inlägg från riksmedia. Det är hisnande siffror. Vill ni läsa essän i sin helhet, vilket jag verkligen rekommenderar, så finns den som sagt i Myrdaliana volym två.
För några veckor sedan läste jag en artikel i norska Klassekampen, av Ali Esbati. Esbati skriver att de fem rikaste männen i världen är inblandade i att kontrollera medier, från X till Facebook och Washington Post, och han formulerar det som att: “De superrika köper kontroll över den dominerande berättelsen om samhället”. I Sverige kan vi parallellt se att mediestödet minskar kraftigt, och sammantaget blir följden att de perspektiv man kan ta del av blir allt färre.
Du, Andi Olluri, är en uppfriskande och nödvändig motvikt till denna utveckling. Samtiden är i stort behov av din granskande blick, och det är viktigare än någonsin med folk som vågar ifrågasätta de etablerade mediernas vinklar, metoder och retorik.
Att du inte är särskilt gammal är egentligen ovidkommande: texterna du har skrivit hade varit alldeles utmärkta oavsett vem som hade givit upphov till dem, men jag måste tillstå att det känns mycket lovande att du redan som tjugotreåring har ett så skarpt intellekt, en så uppfriskande samhällskritik och det stora mod som krävs för att positionera sig utanför ledarsidornas bekväma fålla.
Andi Olluri – stort grattis till 2025 års Robespierrepris. En värdig pristagare.