När vi idag ska dela ut 2025 års Jan Myrdals stora pris – Leninpriset till Andreas Malm är det för 17:e gången vi delar ut detta pris och vi kan med stolthet och viss förundran se tillbaka på dess historia. När Jan Myrdal under de första 10 åren själv höll talen till pristagarna återkom han gång på gång till bilden av en solfjäder som för vart år representerade ett allt bredare spektrum av intellektuella och konstnärliga erfarenheter som ändå i koncentrat representerade det han själv med sin livsgärning velat åstadkomma.
En sommardag 2008 hade jag för att framföra några idéer tagit med Jan på en skogspromenad i trakterna av Skinnskatteberg dit han tillsammans med sin livskamrat Gun Kessle flyttat 10 år tidigare. På mitt första förslag om att skapa ett litterärt sällskap i hans namn med uppgift att föra både hans intellektuella verk och det materiella i form av hans enorma bibliotek vidare till kommande generationer var han omedelbart positiv. Till det andra förslaget om ett pris i hans namn var han också positiv liksom att namnet på priset också gärna fick inkludera den avgörande personen för det enorma försök under 1900-talet att avskaffa krig och klassorättvisor som symboliserades av namnet Lenin.
Jan hade formats av den franska revolutionens erfarenheter så som de analyserats av Karl Marx och den arbetarrörelse som därefter strävade efter att upphäva den samtid Jan kom att se som onödig. Han ansåg att en annan värld faktiskt var möjlig.
I sin 75-åriga skriftställargärning som många av oss 68-or girigt sög i oss analyserade han inte bara bakgrunden till den då snabbt eskalerande motståndskampen i Indokina och Palestina utan han strävade alltid efter att ge den breda historiska bilden av klassamhällenas historia med särskild betoning på de senaste 400 årens antikoloniala kamp över hela vårt klot riktad mot Västerlandets imperiedrömmar och civilisationsförsök. Antiimperialismen hade sammansmält med antikapitalismen och antifascismen som under Jans barndom och ungdom fått sin brännpunkt i det stora antifascistiska kriget där Sovjetunionen till priset av enorma offer lyckades besegra själva ondskan och ge den fortsatta antikoloniala kampen nytt mod och segervittring. Som 22-åring fick han vara med och bevittna Maos avgörande befrielseverk i Kina och för Jan förblev rätten att göra uppror en grundbult under hela hans liv.
Som 30-åring fick han från den amerikanske författarvännen Richard Wright förutsägelsen om att framtidens stora klasskonflikter skulle gömmas i ras och religion, vilket den åldrande Jan menade ha visat sig alltför riktigt. Detta skulle också komma att prägla Jans studier och skrivande under resten av sitt liv då rasismen och främst islamofobin blev bärande delar i det ideologiska klasskriget mot världens folk. På så sätt blev också bildningen och humanismen ett avgörande fundament för Jan med hans ständiga strävan efter att gå till läggen och läsa klassikerna för att den vägen vrida makten över tankelagarna ur motståndarnas händer.
I denna Jans livslånga politiska skrivargärning kom han att använda sig av alla för honom tillgängliga medel och det avgörande för honom var i varje läge den politiska verkan och kraft han trodde sig kunna uppnå. Som skönlitterär författare förespråkade han en fabulerande realism där alla konstnärliga tricks var tillåtna när verkligheten skulle vridas upp i fiktion och klassamhällets alla karaktärer skulle gestaltas och kläs av i satir och burleskeri men också i vardagsnära objektifierande realism och i de allra djupast personliga jagböcker med sig själv som främsta mänskliga studieobjekt, en genre han förde vidare från Strindberg och som idag blivit en av våra främsta. Med reseskildringar, men också i rapportböcker med sociologiska perspektiv från sällan på allvar skildrade asiatiska kulturer öppnade han världen för sina västerländska läsare och i djuplodande litteraturhistoriska exposéer påvisade han för oss yngre andra ofta glömda litterära traditioner än de hos oss förhärskande och dominerande. Hans dialektiska syn på den omgivande verkligheten gjorde att han föredrog att tydliggöra motsättningar i polemisk debatt och dramatiserad form och såväl hans hörspel som kortessäer i form av skriftställningar kom att bilda egna genrer när han livslångt lät publicera dessa senare i 21 volymer.
Därtill skapade han filmhistoria med Myglaren och samman med Gun Kessle såg han den klassiska konsten, fotografin och karikatyren med sina egna alldeles speciella klasskampsögon. Att han också ville leva fullt ut visade han med att kombinera politisk aktivism med en närmast omåttlig kärlek till mat, vin, musik och kärleksliv, allt nogsamt redovisat och analyserat i hans skrivna verk. Han gick alltid modigt och refraktärt sin egen väg mot makten och lika självklart gick han nog vilse ibland och högg i sten ibland för annars vore han väl ingen människa. Pristagare som på olika sätt speglat dessa Jans strävanden har vi sen alltid letat efter och när vi nu ser tillbaka på de 16 hittills valda och den Andreas Malm som idag ska få Jan Myrdals stora pris – Leninpriset kan vi nog konstatera att många av dessa har i mängder av frågor haft andra åsikter och gjort andra ställningstaganden än Jan men att de ändå på något sätt varit på samma väg och i stort haft samma riktning. Det är väl också därför de alla av maktens megafoner blivit så in i helvete unisont utskällda.
Låt oss lite rapsodiskt titta på denna Jans solfjäder av pristagare och hur var och en av dem på olika sätt gjort vägen mot en annan bättre framtid lite bredare och starkare utan att någonsin glömma bort vart man är på väg.
2009 Mattias Gardell
Denne professor i religionsvetenskap med antikolonial inriktning mot rasism och mot islamofobi är också politisk aktivist och en av initiativtagarna till Ship to Gaza och en i det offentliga samtalet mycket närvarande röst med rötterna i en helt annan del av vänstern än Jan. Han visade ett omedelbart stort mod som förste mottagare av Leninpriset då detta direkt skulle kunna försvåra hans akademiska karriär på en rad olika sätt. Detta första pris gav upphov till en medial skitstorm som Mattias behandlade med suverän iskyla och vetenskapligt lugn.
2010 Roy Andersson
Vår andre pristagare satte omedelbart standarden för detta pris genom sin ständigt växande världsberömmelse som filmskapande civilisations- och samhällskritiker i sina skildringar av det raserade folkhemmet. Som bildad humanist betonade han likt Jan det djupt personliga moraliska ansvar vi alla har inför all världens djävligheter. När jag kom till Stockholm för att fråga om han ville ta emot priset så log han och sa att han alltid beundrat Jan och drog mig snabbt med upp på övervåningen på sin studio på Sibyllegatan och pekade mot väggen ovanför dörren. Där hängde ett stort porträtt av Lenin. Det var också Roy som senare skänkte vårt stora sovjetiska emblem i frigolit som varit med i filmen Gorkijparken. Så socialdemokrat han är så försvarade han i en intervju inte bara Lenins roll i världshistorien utan på frågan om Stalin bad han att få fundera för att väga samman allt. Stalin hade dock räddat oss från fascismen i andra världskriget konkluderade han därefter eftertänksamt på Hallands Nyheters fråga.
2011 Maj Wechselmann
Med en okuvlig energi jämbördig med Jans har hon under mer än 50 år producerat och regisserat en film om året utom de år hon gjort två. Mot krig, orättvisor och maktens manipulationer har hon förblivit inte bara filmskapande utan också en barrikadkämpe och aktivist. Hon tog emot priset trots djup oenighet med Jan i många frågor. Väl på plats i Varberg den gången kom hon av någon anledning att bo hemma hos mig och gjorde då ett outplånligt intryck på min då 18-årige son Albin genom att omedelbart sätta sig med honom och noggrant penetrera läxan i franska.
2012 Sven Lindqvist
Av alla pristagare är Sven Lindqvist den som genom livet närmast följt Jan i spåren och ofta själv varit den som spårat och då från sin stabilt socialdemokratiska utkikspunkt. Han har rapporterat från världens många hörn och skrivit avgörande civilisationskritik som lästs långt utanför Sveriges gränser. Hans texter om rasismen, krigens och kolonialismens anatomi var avgörande och likt Jan hävdade han alltid rätten att göra uppror. Som vetenskapsman och essäist har han grävt djupt i litteraturhistorien och hans grävande i det egna livet och den egna identiteten var lika hänsynslös som Jans. På område efter område tävlade han med Jan så inte var det konstigt att hans första fråga till mig efter beskedet om priset var: Vet Myrdal om detta? Sen höll han ett tacktal mot leninismen och på kvällen förvånade han mig med att på min direkta fråga meddela att han som läst närmast allt aldrig haft tid att ta sig igenom Kapitalets tre delar. Hans fantastiska lilla tänkebok En underjordisk stjärnhimmel har jag både före och efter citerat ur vid nästan varje prisutdelning. Slutligen tog han som hittills ende pristagare inför de andra en smula förvånade badarna på ett alldeles självklart sätt med sig nudistkulturen till Leninbadet.
2013 Maj Sjöwall
Med sin fabulerande realism och socialistiska samhällskritik tog hon den svenska deckaren till en helt ny nivå och inspirerade de författare som sen stod för det internationella svenska deckarundret i just den genre Jan gillade allra mest. På ett ikoniskt foto där hon omgavs alla barn och barnbarn på sin 80-årsdag var alla utom hon själv iklädd Leninmask.
2014 Jan Guillou
Ännu en antiimperialistisk veteran från såväl Vietnam- som Palestinademonstrationernas 60-tal, som blev skönlitterär romanförfattare i Sjöwall/Wahlöös anda, journalistisk legendar och den ende som i samhällsdebatten under mer än 50 år med sitt vänsterperspektiv kunnat tävla med Jan Myrdal i polemik och publikt genomslag. Själva prisutdelningen blev en rysare då den sammanföll med Expressens 22 dagar långa löpsedelskampanj där han utpekades som KGB-agent och när han därför såg Roy Anderssons fina sovjetiska emblem hänga här bakom vägrade han först att komma in på teatern då han visste att bilden på honom under detta emblem sen skulle kunna följa honom under resten av livet i Expressens hatkampanjer. Till slut höll han ändå sitt tacktal under den tiotaggare till älg jag också smyckat scenen med om än han själv menade sig vara den 20-taggare Expressen alltid velat skjuta.
2015 Mikael Wiehe
Redan i sin första stora intervju i Aftonbladet förklarade han att han ville bli den progressiva musikens svar på Jan Myrdal. Och så blev han också det med sina intellektuella texter i kampen mot rasismen, imperialismen och den kapitalistiska världsordningens oförnuft. Dessutom den gladaste mottagaren av Leninpriset någonsin som på Kulturnyheternas provokativt kritiska fråga om Lenin med entusiasm slog fast att han längtat efter detta pris! Grattis igen Mikael!
2016 Mikael Nyberg
Denne marxistiske kritiker har hårdare och mer envist än någon annan analyserat och visat upp kapitalismens oförnuft och kartlagt folkhemmets nedmontering. Under 40 år redaktör för Clarté som under denna tid introducerat de viktigaste internationella debatterna i de allra viktigaste samtidsfrågorna. Som gammal FNL-aktivist och antiimperialist är han en av få skribenter som fortfarande gör Aftonbladet värd att läsa. På denna scen han dessutom varje år efter 2016 varit med och sjungit Internationalen vid prisutdelningens final! Tack Mikael!
2017 Stefan Jarl
Denne ständigt nyfikne dokumentärfilmare har inte bara gett oss vår mest ikoniska bild av 60-talet utan också borrat djupt i vad kapitalismen gjort med naturen och klimatet, varit med och skapat Folkets Bio, gett oss oförglömliga scener ur Vardagssverige och skarpsinnigt visat på vad som händer om kriget kommer.
2018 Sven Wollter
Som gudabenådad scenkonstnär har han gestaltat den klassiska dramatikens, humanismens och bildningens alla stora roller. Samtidigt har han som revolutionär aktivist alltid gjort sin oefterhärmliga antikapitalistiska röst hörd mot all världens klassorättvisor, samt hållit Leninprisets i särklass längsta tacktal.
2019 Göran Therborn
Denne världsberömde sociolog som med encyklopedisk beläsenhet och överblick avslöjat vår tids galopperande orättvisor liksom han visat upp vad och hur den härskande klassen bär sig åt för att härska har som 80-plussare återvänt till den svenska debatten med en energi och slagkraft som få andra.
2020 Kajsa Ekis Ekman
Första Robespierrepristagaren som också fått Leninpriset. Totalt orädd och modig marxistisk samhällsanalytiker och aktivist med extrem integritet och internationell räckvidd. Essäistik och journalistik som alla läser och alla lyssnar till. Alltid.
2021 Nina Björk
Redan klassisk feministisk och marxistisk självtänkare som dissekerat de grundläggande existentiella villkoren i vår nyliberala civilisation. Med knivskarp logik argumenterar hon med förkrossande tyngd mot alla kapitalismens svartaste sidor.
2022 Carl-Göran Ekerwald
Denne egensinnige enmansencyklopedi, folkbildare och bildningsgigant som med konsekvent underifrånperspektiv som under 101 år ständigt förundrad alltid upptäckte nya sidor av vår historia och existensens grundvillkor. Ingen annan Leninpristagare har i intervjuer särskilt framhållit Lenins förhållande till katter och sin fru som vägande argument för att ta emot priset. Inte heller har någon annan pristagare hälsat raden av sina pensionerade barn välkomna i publiken eller börjat ett tal med att acapella sjunga de två första verserna av Gläns över sjö och strand. Tack för allt Carl-Göran!
2023 Karl Ove Knausgård
Autofiktionens internationella gigant som sa sig ha Jan Myrdal att tacka för allt när han framhållit denne som sin i särklass störste föregångare och som med sitt i DN publicerade tacktal för Leninpriset fullständigt rehabiliterade Jan Myrdals litterära storhet efter alla hatiska angrepp på denne efter publiceringen av den infama nidskriften De hemliga breven. Efter tre års död hamnade Jan Myrdal återigen i kulturdebattens absoluta fokus och Knausgård satte måttstocken.
2024 Martin Hägglund
Marxisten och hegelianen med ett moraliskt patos som det anstår en samtida europeisk intellektuell som likt Jan Myrdal predikar en sekulär tro där allt man gör i varje sekund är med livet som insats och här och nu och då är vi sannerligen värda något bättre än kapitalismens växande elände. En annan värld är alltid möjlig.