Jan Myrdals lilla pris – Robespierrepriset 2022 tilldelas Aleksej Sachnin med följande motivering:
”Med ett unikt perspektiv har den ryske socialisten och fredsaktivisten Aleksej Sachnin belyst den postsovjetiska kapitalismens mördande verklighet i en serie uppmärksammade artiklar för bland annat Aftonbladet Kultur. Som en av ledarna för den stora proteströrelsen mot Putin 2011–2013 fick han politisk asyl i Sverige efter att rörelsen krossats. Han återvände till sitt hemland 2019, då faran bedömdes vara över, men har nu återigen tvingats på flykt. Denna gång för sitt modiga fördömande av Putins anfallskrig mot Ukraina.”
Aleksej Sachnin är en rysk socialist, sociolog, fredsaktivist och journalist som under åren 2013 till 2019 var flykting i Sverige från det Ryssland, där han varit en av ledarna för den ryska Vänsterfronten, som under åren 2011–12 kommit att hota oligarkernas nyliberala Ryssland med sina snabbt växande inkomstklyftor och hårdnande repression. På kort tid mobiliserades folkmassor i demonstrationer med 100 000-tals deltagare på ett sätt som inte setts sedan ryska revolutionen 1917 och där man också samarbetade med liberala krafter som Nemtsov och Aleksej Navalnyj, men till skillnad från dessa också betonade den sociala ojämlikheten. När den ryska statsmakten under Putin utdömt hårda fängelsestraff till Sergej Udaltsev och de andra ledarna, så lyckades trots allt Aleksej Sachnin, med ett fängelsestraff på 4,5 år hängande över sig, att via Montenegro fly till Sverige och här få uppehållstillstånd och senare asyl.
I Sverige fick han först jobb på flyktingförläggningar och senare som diskare på Gotlandsfärjorna och som frilansskribent. Trots sin dokumenterade politiska kamp mot det ökande förtrycket i Ryssland under dessa år, så misstänkliggjordes han på olika sätt av vissa reaktionära krafter. Det som då inte sades rätt ut men som ändå irriterade de svenska myndigheterna var rimligtvis hans journalistiska verksamhet i Sverige, främst knuten till Aftonbladet Kultur, där han under dessa år inte bara etablerade sig som en initierat kunnig och på egen erfarenhet grundad kritiker av den hårdnande repressionen mot oliktänkande i Ryssland utan än starkare mot den ryska nyliberalismen och de snabbt växande ekonomiska klyftorna i dess kölvatten.
När hans i Ryssland påstådda brott så småningom preskriberades, valde Sachnin att trots riskerna flytta hem till Ryssland och har därefter lyckats livnära sig där som frilansskribent. När kriget bröt ut 24 februari i år, så fördömde han det omedelbart i mycket starka ordalag. I ett nedan bifogat uttalande tog han i socialistisk anda omedelbart avstånd från den folkrättsliga förbrytelsen när Ukraina angreps. Detta gjorde han trots sin samtidiga hårda kritik av de extremistiska krafter i Ukraina som kom till makten 2014 och deras faktiska förtryck mot den ryska minoriteten, trots att hans kritik av USAs och NATOs decennielånga provokationer mot det postsovjetiska Ryssland för att vinna geopolitiska fördelar av en tillfälligt försvagad stormakt och trots sin kritik av det militärindustriella komplexets ständiga strävan efter nya krig och marknader (Se nedanstående uttalande från Sachnin från den 24e februari i år). Ingenting av detta rättfärdigar dock på minsta sätt det krig Putins Ryssland nu skapat och det lidande på bägge sidor detta krig skapar. Istället uppmanade han till en omvälvning av hela det samhälle som styrdes av dess oligarker och detta i den Lenins anda som nu av Putin beskylls för att vara en terrorist och som dessutom i onödan uppmuntrat ukrainskt språk och ukrainsk nationalism.
Nu har Sachnin återigen flytt och denna gång först till Kazakstan och därifrån sen till Frankrike och Paris där han tillsammans med två andra flyende kamrater välkomnats i parlamentet av vänsterledaren Mélenchon. Att han nu kommer till Varberg för att motta Robespierrepriset för sina insatser är viktigt och bra men en klen tröst i en allt dystrare och alltmer krigshetsande omvärld.
Kriget bröt ut idag. Det känns overkligt, men nu har det börjat på riktigt. Krig är kapitalismens oundvikliga följeslagare. Alla kapitalismens kriser leder till krig. Vi visste detta och varnade för det i flera år. De intrasslade oligarkerna kommer återigen att försöka lösa sina motsättningar på bekostnad av vanliga människors blod. Vi varnade för det, men trodde nog ändå inte själva att vi skulle få uppleva det i en så fräck och fruktansvärd form. Nu har det börjat.
Kriget förbereddes från alla sidor. Den amerikanska imperialismen har stöpt om världsordningen i flera decennier. Det gigantiska militärindustriella komplexet har spridit ut sina vapen på alla kontinenter. Natos omåttliga eftersträvan till hegemoni har tänjts ut till bristningsgränsen och redan resulterat i flera krig runtom i världen.
Kriget förbereddes också av de extremister som kom till makten i Ukraina 2014. De ukrainska oligarkerna förlitade sig på rena fascister, och förde en blodig och diskriminerande politik mot de miljontals rysktalande invånarna i Donbass. Men det gör inte att man kan bortse från huvudfakta: Nu är det Putins Ryssland som har startat kriget.
Krig är det värsta av brott. Det finns ingen ursäkt. Varken Natos och USA:s intriger, eller Kievregimens förbrytelser. Ingenting kan motivera den ryska attacken mot Ukraina. Oavsett hur invasionen kommer att sluta, så kommer livet för miljoner vanliga människor på båda sidor fronten att förvärras. Krig, förstörelse, sanktioner, inflation. Allt detta kommer att slå mot fattiga människor och vad som en gång i tiden var ett broderfolk.
Bara den härskande klassen och dess kamarilla tjänar på ett krig. Och detta kommer att fortsätta så länge vi lever i en värld av oändliga klyftor och ojämlikhet, där vanliga människors röster inte betyder något.
Låt krigets chock bli en väckarklocka för både Rysslands och Ukrainas folk. Så länge vi styrs av galna och makthungriga oligarker, som vuxit upp på att plundra det som en gång var vår gemensamma egendom i ett enat land, så kommer krig vara oundvikligt. Det kommer att fortsätta så länge det rövarkapitalistiska systemet får bestå.
Vägen till fred går genom en radikal omvälvning av maktförhållandena och hela det sociala och ekonomiska systemet. Denna sanning förkunnades en gång av Vladimir Lenin, som Vladimir Putin nu beskyller för att vara en av vårt lands största terrorister. Vi har inte kunnat övertyga våra landsmän om detta med våra flygblad och manifestationer. Men nu kommer vapnen att bevisa det.
