Genom sitt namn anknyter priset till Lenins fredspris, som från 1950 delades ut i Sovjetunionen och fungerade som motpol till olika borgerliga pris i väst. Bland pristagarna märks namn som Pablo Neruda, Pablo Picasso, Nelson Mandela, Urho Kekkonen och Salvador Allende.
När Mandela tackade för priset sa han bland annat: ”Jag är djupt rörd över att till slut personligen kunna ta emot Leninpriset.” Att en svensk som Artur Lundkvist 1958 kunde tilldelas detta pris var ett uttryck för en bred humanistisk och socialistisk kultursyn, som i dagens svenska offentlighet är i det närmaste utraderad. Genom Leninpriset vill vi verka för att återställa dessa värden.
Sverige har en stor, folklig och upprorisk kulturtradition, som under 1900-talet förvaltats och förts vidare av främst arbetarrörelsen i dess kulturkamp. Resultaten av denna breda demokratiska kulturrörelse är idag hotade eller slagna i spillror. Leninpriset har till uppgift att lyfta fram en i Sverige verksam författare eller konstnär, som även under 2000-talet fortsätter att envist och olydigt arbeta vidare i denna mot överheten riktade tradition.
Det är Jan Myrdal som med sitt arbete inspirerat till prisets instiftande. Oavsett rådande politiska och kulturella vindar har han med ett uthålligt, medvetet och konsekvent underifrånperspektiv arbetat vidare med romaner, essäer, dramatik, film, polemik, journalistik och reseskildringar. Med denna sin enorma bredd har han på ett för framtiden avgörande sätt visat på möjligheter och nödvändigheter inom kulturkampen. Han har kanske mer än någon annan också satt in denna i Sverige rotade kulturkamp i sitt globala sammanhang och rapporterat om kolonialismens och imperialismens brutala konsekvenser runtom i världen, men också om det motstånd detta skapat.