Created with Sketch.
Created with Sketch.

Carl-Göran Ekerwalds tacktal

Den heliga revoltkänslan

Den här texten ”Den heliga revoltkänslan” har tillkommit som ett försök att på något sätt gengälda det storslagna pris som jag idag fått genom Lasse Diding.

Bland muslimer finns det ett ord ”sakha” som betyder oegennyttig generositet. Den är ovanlig. Den anses bana väg för en lycklig framtid. Jan Myrdals stora pris manifesterar det frikostiga hos människan. I Persien brukar nygifta bjuda hem till sig främmande på middag för att inför himlen bevisa att det har ”sakha”, generositeten. Min familj blev på det sättet hembjudna till ett främmande par nygifta i Kermanshah. Hustruns kvinnliga släkt satt på golvet och såg på när vi festade med brudparet. – Det var högtidligt – man fick en glimt av ett mänskligt drag som hör evigheten till. Den slår igen dörren till snikenhet och girighet.

Den mest kände anarkisten på 1800-talet var Michail Bakunin (1814-1876). Här i Sverige blev han känd. Karl XV tog emot honom i audiens. Bernadotterna har alltsedan fältmarskalkens tid under Napoleon haft en svag sida för vänsterradikala. Den tyske filosofen Fichtes porträtt prydde fältmarskalkens vägg – Fichte som ställde frågan ”Vad ska man ha akademiker till?” Underförstått om de inte vill avskaffa samhällets orättvisor. Fichte – en av revoltandans främste!

Det är Bakunin som förklarat människans ”revoltkänsla” vara ”helig”. Vilhelm Ekelund citerar det med värme. Och det är klart att ett ”nej” är heligare än ett ”ja”, för ett ”ja” är en eftergift, bjuder inget motstånd. Låter allt förbli som det är.

Ett ”nej”, en ”revolt” – så mycket riskablare. Och ändå med tanke på människosläktets utsatthet av animala instinkter å ena sidan och samvetskval å den andra, så nödvändigt ett ”nej” måste vara. Det förklarar dess helighet. Revoltkänslan är oangriplig eftersom den är människans starkaste beskydd.

Ibland hör man att det är under puberteten som revoltkänslan först gör sig påmind. – I mitt fall gjorde revoltkänslan sig starkt drabbande när jag var fem år!

Det var julen 1928. Vi hyrde fyra rum och kök på övervåningen hos bonden Erik Sundkvist i änge i Offerdals socken. – Offerdal i Jämtland vid gränsen till Norge.

Julgranen är klädd. I taket girlander av rött crepespapper. Julbordet dukat, skinkan griljerad. Mamma och jag går runt och väntar på pappa som är nere hos Sundkvist och önskar god jul med en liter Renat brännvin.

Jag är förväntansfull. Julklapparna ligger under granen. Det var idag Jesus blev född och lagd i en krubba. Jag hade i Sundkvists stall sett krubban och hoppades att Jesus sluppit tungan från en häst eller mulåsna.

Vi väntar på pappa. Mamma tänder ljusen på bordet. Och då kommer han. äntligen.

Ett barn ser omedelbart om någon av föräldrarna påverkats av alkohol. Det går inte att dölja. Förälderns väsen har av spriten blivit starkt förändrat – kyligare, mer metalliskt. Barnet ser plötsligt denna förvandling. Pappa har blivit främmande.

På julbordet hälls öl och brännvin upp i glasen. Jag får sockerdricka i mitt glas.

Nu ska festen börja. Men hos mig finns redan en otäck förnimmelse av pappas främlingskap. Varför är han inte som vanligt? Han pratar lite sluddrigt och högröstat och skrattande åt sitt besök på nedre botten. Det var klart att julspriten skulle avsmakas.

Nu ska pappa skära julskinkan. Han fumlar med den stora förskäraren och plötsligt åker den ur hans hand och ner på golvet.

Och nu kommer det.

Detta står jag inte ut med. Detta passar inte mig. Nu får det allt vara nog. Och detta på själva den efterlängtade julaftonen!

Jag stiger ner från stolen och lägger haklappen på bordet och går min väg.

När jag skriver detta är jag strax 99 år gammal. Minnet från femårsåldern är än idag nästan fysiskt förnimbart.

Denna barnets revolt var helt spontan. Oöverlagd. Det var inte förståndet som revolterade, det var samvetets eller ”själens” reflex. Det är här – hör och häpna! – ”smaken” som avgör. Denna situation är så osmaklig att närvara i – nu går jag. Det är anarkistiskt. Man tar inga hänsyn till konsekvenserna.

När Vilhelm Ekelund en gång på färjan till Helsingör tog sig en öl i restaurangen, var det en som spelade dragspel. Ett par steg upp och dansade. De var väl en smula berusade och båda dansade ”otuktigt” på ett för alla stötande sätt. Vad som går an i det privata blir utmanande ute i offentligheten. Ekelund fick efter en stund nog av denna dans. Han tog ett askfat och slängde det emot dem, varpå dansen upphörde.

Min revolt blev kortvarig. Pappa reste sig, tog mig hårt i armen och ledde mig tillbaka till bordet. Stämningen lättade efterhand. Som julklapp fick jag en bil i plåt. Den körde jag omkring med.

På kvällen när jag skulle lägga mig, sa mamma; ”Att du vågade göra så mot pappa! Du måste akta dig.”

ända från denna barnsliga revolt har jag uppmärksammat andras heliga revolter, Vilhelm Tell, Olaus Petri, Engelbrekt, Voltaire, ända fram till Gramsci och Andreas Baader och Ulrike Meinhof.

Men det är en rysk adelsman av judisk börd som jag särskilt fäst mig vid. Jag hade varit fem, han sexton, gymnasist vid läroverket i Kazan 1887. Tsaren lät hänga hans bror Alexander som varit inblandad i en komplott mot överheten. Och nu svor sextonåringen en ed att han inte skulle ge sig förrän han hämnats på tsarfamiljen och hissat röda blodsfanan på vartenda rådhus i Ryssland.

Vladimir Uljanov som tog sig namnet ”Lenin”, är ett sagolikt exempel på det överraskande i historiens gång. En ung gymnasist vände upp och ner på ett av jordens största riken, Ryssland. Det tog sin tid. Lenin var 47 när han flyttade in i Smolny och började styra Sovjetunionen.

– O –

Tsarens auktoritära våldsregim som inte tvekar att bruka fysiskt våld – och rent av med visst nöje gör det genom skenavrättningar (Dostojevskij!) – vilken revolt går segrande inför en sådan motståndare?

Svaret är revoltören som utgår från samvete, själ och kärlek. Allt detta ”som fysiskt inte finns” krossar enväldet och makthavarna.

Det är Paulus som i Första Korinterbrevet 1:28 formulerar denna lyckliga ordning här på jorden: ”Gud valde åt sig det som inte finns för att därmed tillintetgöra det som finns.”

Att citera Bibeln i detta politiska sammanhang är naturligt, Lenin är nämligen inspirerad av bibelläsaren Leo Tolstoj. Och det är Georg Lukacs – kommunisten – som konstaterar: ”Die Bibel ist eine Fibel des Aufstands … Bibeln är revolutionens ABC-bok.”

Behövs det exempel? Hos Markus 11:15: ”Jesus gick till templet. Där jagade han ut dem som köpte och sålde. Han vräkte omkull borden för de som höll bank och växlade pengar.”

Cf. Andreas Baader som så äcklades av de välmåendes konsumtionsiver att han satte eld på Frankfurts största varuhus 1969.

Den ryske tsarens motsvarighet i Israel – den judiska överklassen – förklarade uttryckligen: ”Jesus uppviglar folket i hela Judeen med sin undervisning, från Galileen och ända hit till Jerusalem.” (Luk.23:5) Ordet ”uppvigla”, ”commoveo”, ”anaseiå” är det ord överheten använder om revoltörens agitation. Den måste stoppas ”innan hela folket går under” (översteprästen Kaifas, Joh. 11:50).

Revoltörens svar är att smäda överheten: ”Ni huggormars avföda … Ve er rika. Ni som skrattar nu, ni kommer att få sörja och gråta” (Luk. 6:24).

Revoltören Jesus sände ut 72 lärjungar att gå från by till by och upplysa människorna om det helt onödiga med att fråga prästerskap och myndigheter (”de äldste”) till råds, för dessa tillgodoser endast sina egna intressen. Och här gäller det samvetet.

Lärjungarna, de 72, skulle inte åka runt som välbetalda konsulter. Nej, de skulle gå barfota, alltid utan pengar och matsäck. Jesus utlovade dem mycket stryk. De skulle komma att pryglas och mördas – men förbli jublande glada eftersom de på bästa sätt tjänade sin nästa. De skulle ”störta härskare från deras troner och upphöja de ringa” (Marias jubelsång, Luk. 1:46). Inför domstol aldrig tala förberett – men från hjärtat.

William Butler Yeats sammanfattar de 72 lärjungarnas uppgift. Den var att störta makthavarna, både religiösa och politiska för att införa en social ordning villkorad av vars och ens personliga samvete – det vill säga vars och ens förhållande till Gud – Han som inte finns fysiskt utan enbart som ”ande”. –

Vad Jesus predikade var att ”Guds rike är nära” – så nära att det finns inuti varje människa. ”Gå in i dig själv” – där får du veta allt du behöver för detta jordiska liv (Luk. 11:52).

Jesus budskap till den israeliska överheten var avgörande: ”Den rådande legala ordningen i landet är vedervärdig. Bort med den! Och bort med religionen! Den är bara mänskliga påhitt och pålagor.”

Att Jesus blev avrättad kan inte förvåna när man ser det ur den romerska guvernörens eller myndigheternas synvinkel. Makt vill ha lugn i landet.

Vad beträffar religiösa lagar och riter – judendomen åberopar sig på patriarken Abraham, Jesu egen anfader, det är ”Abrahams Gud” som Paulus tillber. – Då är det att märka: Abraham levde 500 år före Mose lag – de tio budorden – och 2000 år före evangelierna. Abraham var en ”hanif”, det betyder en ”vän” till Gud. Abraham saknade religion i den mening vi lägger i ordet.

– O –

Lenins märkliga och mäktiga revolt är inspirerad av Leo Tolstojs pamfletter. Själva andan i dessa vitt spridda texter finns i komprimerad form i Tolstojs dagböcker. Det är inte marxism – men anarkism!

Om man går till 1890, då Lenin var tjugo år, skriver Tolstoj uttryckligen: ”Anarkisterna har rätt i allt! Privat egendom måste förbjudas. Allt ska ägas kollektivt.” (1890 8/5, 13/4, 16/11)

Striden mellan underklass och överklass måste gå vidare. Anstränga sig att samla kapital – betrakta snikenhetens fula tryne. Människor som lever på vad andra slavat ihop i hårt arbete – de lever ett skamligt liv. Kyrkan är en institution som vilseför människorna bort från samvetet. (19/8 1890) Tolstoj blev bannlyst av Heliga Synoden.

Dessa dagboksanteckningar utgör basen för pamfletterna. Tolstoj är sannerligen en uppviglare, på uppdrag av sin obetvingliga revoltkänsla.

Att Svenska Akademien inte gav Tolstoj nobelpriset, trots invändningar både från Selma Lagerlöf och Strindberg, kan man förstå mot bakgrund av Tolstojs uttalade sympati för anarkisterna. Detta var för borgarna ett moraliskt klavertramp – det måste ju misslyckas! – Sovjetunionen är Lenins svar.

– O –

När Finland bad om vapenstillestånd i september 1944 var det Finlands ambassadör i Sverige, Georg Achates Gripenberg som förhandlade med madame Kollontai i Saltsjöbaden – Stalins utsända representant. Han lyckades sedan den finska regeringen gjort kommunistledaren Yrjö Leino till inrikesminister och chef för polisen. När avtalet vart slutet kom två finska kommunister till Gripenberg och bad honom ordna så att de fick träffa Stalin. Genom Kollontais förmedling blev de två inbjudna till Kreml.

De satt inne hos Stalin och denne undrade vad de ville veta. De frågade; ”Vad är själva kärnan i kommunismen?”

Stalin svarade: ”Det är att göra människan bättre!”

Han ger det svar som också Lenin skulle ha gett. Det är budskapet från Tolstoj och från revolutionens ”ABC-bok”.

Innebörden har en religiös klang. Ryssarna var inte sekulära. Budskapet från Lenin fick ett gensvar.

Men när Gorki sökte övertala Lenin till att öppet samarbeta med ortodoxa kyrkan eftersom det i grunden fanns en ideologisk gemenskap, då vägrade Lenin och det på samma grunder som Tolstoj anförde: Kyrkan för människorna bort från revoltandans kärna – samvetet.

Gramsci säger att all politik har en privat bakgrund. Lenin hade privata skäl att störta tsarfamiljen. Och han har det ideala kontraktet mellan tanke och känsla som Lukacs1 lovprisar: lev som du tänker. Nina Björks texter är exempel på detta ideala kontrakt mellan förstånd och känsla.

Några imperiedrömmar ingick inte i Lenins tänkande. Han gav obekymrat Finland, Estland, Lettland och Ukraina frihet att själva bestämma sina öden. Hans sista brev till Stalin: ”Använd inte enbart tvång – pröva frivillighet också!”

Slutligen, vi ogillar manligt övervåld. Hur skötte sig då Lenin? Lukacs? Karl Marx? Sartre? Behöver de skämmas. Jag tror att Lukacs svarar för dem alla när han säger: ”Allt jag gjorde skedde för att jag skulle bli godkänd av Gertrud” (hans hustru, läkaren Gertrud Bortstiber.) Ingen av dem skulle ha publicerat en text som den älskade ogillat, Jenny, Krupskaja, Gertrud, Simone.


1 Beträffande förbindelsen Lenin-Lukacs: Lenin krävde daglig radiokontakt med Bela Kuns kommunistledda regering i Budapest 1919 – Lukacs var en av Bela Kuns närmaste i politbyrån.