Created with Sketch.
Created with Sketch.

Cecilia Cervins tal till Sven Lindqvist

Tack till en motståndsman, en obekväm, en refraktär

Du har varit med i livet nästan lika länge som Jan Myrdal; du har helt nyligen fyllt 80 år och för det skall Du hyllas och lyckönskas. Låt mig börja med hjärtliga lyckönskningar och med att önska Dig många goda kommande arbetsår.

Men nu är det Ditt verk som det skall handla om. Liksom Myrdals sträcker det sig över lång tid och liksom hans sträcker det sig över många ämnen och över flera kontinenter. Tillsammans med Myrdal och ett par andra tillhör Du för min generation de stora lärofäderna, dem som fick oss att lyfta blicken från de snäva inhemska perspektiven och se ut över en värld fylld av orättvisor. Det var ju inte bara nya världsdelar utan framför allt nya politiska perspektiv ni bjöd oss okunniga i min generation.

Att i detalj presentera ditt verk skulle ta alldeles för lång tid. Låt mig därför få anknyta till vad Lasse Diding just talade om och utnyttja en passus i en av Dina böcker, En underjordisk stjärnhimmel från 1984. Den har undertiteln Ett personligt kalendarium. I den följer Du årets dagar och ger för varje dag en knapp sidas berättelse med personlig kommentar om vad som hände just den dagen år… ja, där svänger Du Dig spänstigt och lärt mellan olika århundraden.

Några exempel på måfå:
den åttonde januari 1842 tillintetgör afghanerna den brittiska ockupationsarmén.
den 29 mars 1772 dog Emanuel Swedenborg

och så:

den 4 januari 1909 antecknar Shackleton (på väg till Sydpolen) i sin dagbok: ”Slutet är nära förestående. Vi kunna blott gå högst tre dagar till, ty våra krafter avtaga hastigt.” De lämnar en depå av förnödenheter efter sig och författaren. kommenterar.

Ack, dessa depåer som man lämnar efter sig i livet! Rörande obetydliga ser de ut när man vänder sig om och ser tillbaka och snart har man förlorat dem ur sikte.

Depån Ekelund – den lärda avhandlingen

Depån Hesse.

Kinadepån

Indiendepån.

Sydamerikadepån.

Reklamdepån

”Rörande obetydliga” – ja, det kunde Du, Sven Lindqvist, anspråkslöst säga om Ditt verk då 1984: Ekelund – den lärda avhandlingen. Kina – bara något år från Jan Myrdals Rapport från kinesisk by kom Kina inifrån om ett Kina under ”det stora språnget” och under de svåra förhållanden ni själva fick erfara.

Jan Myrdal vistades i byn Liu Ling och du vid universitetet i Peking. Det gav något olika perspektiv, båda lärorika.

Sydamerikadepån det var de resonerande och analyserande reserapporterna som omfattade så mycket av både iakttaget och läst material, om aktuell roffarpolitik av amerikanska storbolag och gamla inhemska orättvisor: Slagskuggan, Jord och makt i Sydamerika och Jordens gryning. (Inte blev det sämre av en parallell bok av Cecilia Lindqvist, din hustru och reskamrat, boken Resa med Aron som gav handledning i en sant intellektuell barnuppfostran.)

Reklamdepån – boken Reklamen är livsfarlig kom 1957 alltså tidigt i Ditt författarskap och sånär hade den kunnat avsluta det eftersom Du i den ansågs ha skadat eller åtminstone hotat så vitala kommersiella intressen att Du stängdes av från de fora du tidigare kunnat använda. Refraktärt! Du såg farorna med den tidens relativt oskyldiga reklam (om vi jämför med dess nutida allt dominerande ställning). Hade du ens i din vildaste fantasi kunnat tänka dig reklamen som en alldeles egen konstart, med stora konstnärliga pris från för ändamålet instiftade institutioner? Dags för en ytterligare uppdatering, alltså.

De här depåerna nämnde Du 1984, men sedan dess har Du åstadkommit åtskilligt mer. Utforskandet av mer eller mindre okända områden, öknar och kontinenter har givit dig anledning att utforska både människans inre och de yttre orsakerna till ödsligheten, nämligen den s.k. vita världens hybris och girighet, den som har lett till etniska rensningar långt före Hitler. I Terra Nullius, om Australien och den medvetet hänsynslösa behandlingen av aboriginerna, i Utrota varenda jävel om rasbiologin och den ”vetenskapliga” rätten, rent av plikten att utrota ”mindervärdiga” människor och i Nu dog du om vapenindustrins historia och om vapnens användning i den västerländska girighetens och grymhetens tjänst har du visat på mörka djup – och för det har Du fått mycket kritik – vad kunde man annat vänta mot den som avslöjar så mycket som man helst ville glömma och väcker så många sovande samveten?

Har Du tagit illa vid Dig av kritiken? Förmodligen – Du är ju människa – men Du har genom allt detta förblivit en motståndsman, en obekväm och som Jan Myrdal kallar det: en refraktär. För detta får Du nu allas vårt tack och Jan Myrdals stora pris – Leninpriset.