2021 års prisutdelning blev en extra storslagen tillställning med dubbla pristagare, många välformulerade tal och hög feststämning.
Tyst minut för Jan Myrdal, Sven Lindqvist, Maj Sjöwall och Sven Wollter. Foto: Olle Asp
Lördag 23 oktober 2021 var det äntligen dags för Leninprisutdelning igen, efter att covid-19-pandemin under ett och ett halvt år satt käppar i hjulet för dess genomförande. Till följd av pandemin fick prisutdelningen 2020 skjutas upp, skjutas upp igen och slås samman med 2021 års prisutdelning och slutligen fick denna dubbla prisutdelning återigen flyttas fram. När prisutdelningen nu till slut kunde bli av så var förstås 2021 års Leninpristagare Nina Björk och Robespierrepristagaren Kalle Holmqvist på plats, men även 2020 års pristagare Kajsa Ekis Ekman och David Ritschard skulle nu äntligen få ta emot sina priser.
Som vanligt var det mycket folk och full kommers i foajén till Varbergs Teater i god tid innan prisutdelningen drog igång. Besökarna minglade och flockades kring de olika bokborden, där förstås försäljningen och signeringen av Kajsa Ekis Ekmans och Nina Björks böcker stod i centrum. Många ville få sig ett dedicerat exemplar av pristagarnas senaste alster Om könets existens respektive Om man älskar frihet.
Teatern var förstås fullsatt och en extra förväntansfull stämning lägrade sig i lokalen när åskådarna tog plats för denna dubbla prisutdelning. Det mesta på scenen var sig likt med Lasse Diding som konferencier och Lenin iklädd schalett på plats, men den här gången även i sällskap av en av trädgårdstomtarna känd från filmen I väntan på Jan Myrdals död och den Karl Marx-statyett Lasse Diding haft med sig under höstens lanseringsturné för nyss nämnda film.
Professor Göran Therborn. Foto: Olle Asp
Lasse Diding inledde prisceremonin med en tyst minut för de som lämnat oss sedan den senaste prisutdelningen våren 2019: Jan Myrdal, Sven Lindqvist, Maj Sjöwall och Sven Wollter. Därefter hälsades tidigare pristagare som var på plats och i högsta grad levande ett extra varmt välkomna. Tidigare Leninpristagarna Mikel Wiehe, Mikael Nyberg och Göran Therborn samt tidigare Robespierrepristagarna Daria Bogdanska och, faktiskt, Kajsa Ekis Ekman som ju var den första att tilldelas Robespierrepriset 2010. Efter fullödig information från Lasse om helgens digra program kickade husbandet Jonsereds Proggorkester med Bosse Stenholm i spetsen igång själva prisutdelningen med den självklara signaturmelodin Leninsången av Ernst Busch. Orkestern, som förutom Bosse bestod av Stefan Engberg, Magnus Ekman och Stefan Abelsson, spelade sedan en låt mellan varje pris och i år blev det ett irländskt tema som förutom två irländska sånger inkluderade Fred åkerströms Den trettionde i första sjuttiotvå.
Efter att Lasse Diding läst upp motiveringen för 2020 års Robespierrepris till David Ritschard så höll 2019 års pristagare Daria Bogdanska ett tal där hon hyllade Davids förmåga att i sina texter skildra vardagen, känslor, romantik, solidaritet, hopp och drömmar. Daria tackade också David för att han fyller ett tomrum efter de ibland uttjatade progglåtarna från 70-talet, varpå David Ritschard fick ta emot sitt pris.
Därefter var det dags för Kajsa Ekis Ekman att äntligen få ta emot sitt Leninpris för 2020 och även här läste Lasse Diding upp motiveringen, innan 2019 års pristagare professor Göran Therborn intog scenen. I sitt tal pratade Therborn bland annat om en ny internationell vänstergeneration sprungen ur den havererade nyliberalismen och lyfte fram Kajsa Ekis Ekman som dess främsta intellektuella representant.
Kajsa Ekis Ekman tacktalar. Foto: Håkan Johansson / HN
I sitt tacktal tog Ekis avstamp i barndomen och tackade först och främst sin pappa, som också var närvarande på teatern. Vidare talade hon om att det är omöjligt att förutsäga framtiden eftersom det är människor som skapar historien, att alla situationer bär fröet till sin egen motsats och att allt förtryck föder motstånd. Kopplat till det nämnde hon också hur omöjligt det varit att förutspå hur kontroversiella klassiska feministiska ståndpunkter skulle komma att bli idag. I sitt tack för Leninpriset riktade Ekis även ett extra tack till Lasse Diding för den lugna arbetsplats Hotell Havanna utgjort, utan vilken hon inte kunnat skriva sina två senaste böcker.
Efter ett musikaliskt mellanspel var det så dags för 2021 års pristagare. Lasse Diding läste upp motiveringen för Robespierrepriset till Kalle Holmqvist varpå David Ritschard höll ett tal där han bland annat framhöll frändskapen mellan sig själv och Kalle Holmqvist när det gäller att sätta fokus på den vanliga människan. Han lyfte också fram bredden i Holmqvists gärning. Kalle Holmqvist höll därefter ett tacktal där han lyfte fram tre personer som varit särskilt betydelsefulla för hans skrivande: Jan Myrdal, Sven Wernström och Maria Sandel.
Lasse Diding läste upp motiveringen för 2021 års Leninpris till Nina Björk och sedan var det dags för Kajsa Ekis Ekman att tala igen. Ekis lyfte bland annat fram Nina Björks mod, hennes förmåga att skriva om svåra saker på ett enkelt sätt, hennes banbrytande tänkande och hennes ambition att nå en fördjupad förståelse snarare än att vinna en debatt.
Nina Björk håller tacktal. Foto: Olle Asp
Djupt rörd av Ekis tal tog Nina Björk sedan emot sitt Leninpris och höll ett tacktal i vilket hon fokuserade på vår tids ödesfråga klimathotet och dess koppling till mänsklig aktivitet och vårt kapitalistiska system, men också avslutningsvis i en mer positiv anda beskrev sin tro på att den socialistiska drömmen om verklig jämlikhet ”inte går att utplåna så länge det finns människor på jorden”.
Avslutningen av prisutdelningen blev den traditionsenliga allsången med Internationalen och alla närvarande pristagare på scen. Sammanfattningsvis kan sägas att denna dubbla prisutdelning blev en väldigt fin ceremoni där de många talen hade en intellektuell tyngd av sällan skådat slag. Helt enkelt en prisutdelning väl värd att vänta på.
Efter att prisutdelningen avslutats var det dags för ett öppet medlemsmöte för Jan Myrdalsällskapet på teatern och klockan 17 blev det i samma lokaler en välbesökt världspremiär för filmen Myrdal 92. Alexander Larssons dokumentärfilm djupdyker i Jan Myrdals sista år i arbete som 92-årig skriftställare och låter Myrdal tala till punkt.
På kvällen blev det traditionsenlig Leninprisfest på Gästis Kafé & Matsalar, som var fullsatt till sista stol. David Ritschard och sjumannabandet Krokodiltårarna bjöd på en fantastisk show där de blandade Ritschardkompositionerna från sina två senaste album med för tillfället väl valda covers som Wiehes Huddinge, Huddinge och Knutna nävars Lär av historien.
Helgens begivenheter avslutades på söndagsförmiddagen med en visning av bioversionen av I väntan på Jan Myrdals död på Gästis Kafé & Matsalar och ett femtiotal som ännu inte haft möjlighet att se filmen slöt upp.
