Varbergs Teater var mer än full 18 april när Mikael Wiehe tog emot Leninpriset och Sara Beischer Robespierrepriset. Ramen för den populära prisutdelningen var densamma som tidigare, med Lasse Diding som konferencier och med tal av Jan Myrdal och Cecilia Cervin, Jan Myrdalsällskapets ordförande.
Foto: Olle Asp
Myrdal talade ”Om kampen i samhällets överbyggnad” på sitt karaktäristiska sätt och med sina speciella ordval. Man kan inte kalla årets eller tidigare års pristagare något slags Myrdalfalang, sa Myrdal. ”Om pristagarna är överens med mig och mitt arbete är ointressant; några har direkt polemiserat mot mig”, sa skriftställaren i sitt tal. Cecilia Cervin, litteraturdoktor och psalmexpert, talade direkt till pristagarna. Om Wiehe som hon trodde var välkänd i denna teatersalong kunde hon avslöja att han också skrivit två psalmer i det senaste supplementet till Svenska Kyrkans psalmbok.
De tidigare Leninpristagarna Roy Andersson, Maj Wechselmann och Maj Sjöwall deltog i prisutdelningen på Varbergs Teater och på scen stod som vanligt Lenins porträttbyst, just i år förstärkt med en handväska. I vanlig ordning bjöds också på förstklassig musik under prisutdelningen, i år av Jonsereds Proggorkester.
Båda pristagarna höll tal. Mikael Wiehe ”Om yttrandefrihetens dödgrävare”. För ovanlighetens skull skrivet i förväg, sa han och läste upp det. Dödgrävarna var de i DN, Göteborgs-Posten, Expressen och politiker som vill tysta nyliberalismens kritiker. Sara Beischer avslöjade i sitt tal att hon växt upp i Varberg och läste upp ett utdrag ur sin första roman ”Jag ska egentligen inte jobba här”. I sitt tal tackade Sara sina föräldrar: ”för att ha gett mig litteraturen och tron på att förändra”.
Och det var inte bara en lyckad prisutdelning. Festdagen fortsatte med stämma i Jan Myrdalsällskapet, visning av Jan Myrdalbiblioteket, bad i Leninbadet för en del och festmiddag på Hotell Gästis på kvällen. även på kvällen underhöll Jonsereds Proggorkester och det blev såväl allsång som dans efter middagen.
